Laryngomalaci
Laryngomalaci kunde vara förklaringen till Ki ansträngda andning och därför fick vi tid för operation igår. Men de kunde inte operera för det är inte laryngomalaci och vi är åter på ruta ett där vi vet att han har en ansträngd andning men vi vet inte varför. Vår son är fortfarande en gåta och nästa steg är en rötgen för att fortsätta undersöka vad som kan ligga bakom detta.
Vi har varit på sjukhuset sedan måndags, sovit extremt lite och väntat för det mesta. Som jag sa hemma "du vet att du är trött när Ls säng är den skönaste sängen på länge" (Ls säng brukar annars ge mig muskelsmärta och allt möjligt, men idag var den som tagen från himlen).
Det är skönt att vara hemma igen även fast vi inte är klokare än direkt, Ki andas med hela kroppen och låter pipigt men förklaringen hittills tills annat är bevisat är han andas och låter så, på något sätt får vi ändå förlita oss på vården som ändå brukar reagera när småttingar är sjuka.
Hur mår jag i det hela? Jag är extremt trött. Jag är inte helt stabil känslomässigt samtidigt som jag har upplevt värre känner jag. Ki har ju andats på detta sätt sedan han föddes så jag kan inte heller påstå att jag är extremt orolig även om oron finns. , jag menar, jag känner mig mindre orolig över det som är "vanligt" än det som kommer plötsligt och det här har ju pågått sedan han föddes.
Jag ska prata med psykologen imorgon och förhoppningsvis mår jag lite bättre. Det är många vänner som har frågat hur jag mår men jag orkar inte prata om det. Turerna har varit så många och påfrestande sedan Ki låg i magen och denna gång orkar jag inte prata om det. Min förhoppning är dock att jag ska kunna skriva ur mig känslorna på något sätt istället för att behålla allt inom mig, det är ju inte heller bra.
Vi börjar så här.
Xx