Kalkonmamman.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Tiden flög iväg till slut även fast den kändes oändlig när jag väl var i det. Gravidititen var en pärs som bara blev tyngre och tyngre men som till slut faktiskt tog slut och som slutade i att jag blev fembarns mamma den 9e december till ytterligare en son.

 

Sedan dess har ju tiden flugit förbi ännu mera med allt vad december kräver, lucia, julavslutning, jul och snart nyår samt jullov och så en nyfödd på det för att inte glömma bort alla nyblivna syskon och deras känslor. Allt från den äldsta till den minsta, ja livet med en ny bebis är omtutlande för alla inblandade och frågan har dykt upp några gånger: kommer jag att orka detta? 

 

Men som jag skrev i början av inlägget så flyger tiden förbi och snart har det gått en månad sedan jag blev 5 barnsmamma. Det har faktiskt gått ett år sedan jag blev fyrabarnsmamma och bara den tanken och känslan är överväldigande ibland, vart tog tiden vägen och vad hände egentligen? Plötsigt kan min bebis som föddes nyss, gå och ska om mindre än en månad börja på förskolan.

 

Ibland känns tiden oändlig, som att den står stilla och ingenting händer men den blir samtidigt påtaglig och synlig i ens närhet tex ens barns tillväxt. I mitt fall känns graviditeten just nu så långt bort samtidigt som den gör sig ständigt påmind i form av hormonsvägningar, krämper, smärtor osv..

 

På tal om graviditetsdiabetesen så försvann den så fort Ki var ute men jag försöker att hålla kosten i schack så att jag inte hamnar där igen, jag ska om återkontroll om några månader. Kis blodsockervärde stabiliserade sig med tillmatning på BB i några dagar och idag så vitt jag vet är vi bägge välmående. Mycket konstigt det där, under en graviditet kan en få alla möjliga problem som sedan försvinner lika fort som de kom. 

 

Vad gäller Ki, så har han ett annorlunda utseende med överflödig nackskinn, men han betraktas än så länge som en frisk bebis, han ser bara lite annorlunda ut och många reagerar inte ens på nackskinnet. 

 

D (Daisy) blev förresten en Ki (Kirk) och andledningen till att det var viktigt att veta könet var för att en av kromosomavvikelserna som möjligen kunde förklara det överflödiga nackskinnet, var ett syndrom som drabbar mest flickor, Noonans symdrom. Beskedet var dock negativt vad gällde noonans men tanken fanns fortfarande kvar, tänk om. Tänk om: et försvann dock lite mera när D visade sig vara en Ki även fast en aldrig säker, jag menar som förälder kommer jag iaf alltid att vara orolig över det ena, andra, tredje osv..

 

Xx